Ångesten

Oinbjuden
står han där i dörrn
och knackar på
inlindad i gasbinda
från hjässa till tå
tränger sig in
hastigt mot dig springer
du vet du måste ut
men att du inte hinner
ekande skratt
han tar dig fatt i flykten
låser sina armar
om midjan hårt och trycker
du sparkar fäktar kämpar slår
vilt, men det hjälps inte
han fångar dig ändå.

Annie Lensson

This entry was posted in Ångest och ensamhet. Bookmark the permalink.

Comments are closed.