Där stigen är vacker och grönskar av vår
ser jag en rak korridor.
Där vågorna skummande sköljer mot stranden
ser jag hotfulla, knivskarpa vågblad
som vasst skär sig in mot sanden.
Där huset är idylliskt och ombonat sött
ser jag det oroväckande resa sig högt,
högt och mörkt över huvudet
som ett torn med en krokig fågelnäbb.
Där Gud bryr sig om
ser jag en bortvisande hand.
Där Gud bjuder in
ser jag ett främmande land.
Annie Lensson
Comments are closed.