Kattungen

Min päls har blivit ruggig
av väder och vind.

Vem vill ta hand om mig?
Vem vill betrakta mig som sin?

Mellan portuppgångarna
stryker jag olycklig omkring.
Längtar efter värme, ett hem
där jag får komma in.

Än en gång möts jag
besviken av ett nej.
Vänligt men bestämt
stängs dörren framför mig.

Jamande blir jag kvar
i mörkret utanför.
Kanske får jag sitta här
i trappan tills jag dör…

Ingen vill ta hand om mig.
Ingen vill betrakta mig som sin.

Annie Lensson

This entry was posted in Ensamhet. Bookmark the permalink.

Comments are closed.